Öppen eller stängd dörr

För inte så länge sedan läste jag Stephen Kings Att skriva. Förutom att vara väldigt välskriven, bjöd den på en hel del matnyttiga tips. En del som jag fortfarande tänker på och tycker är rimliga, till exempel att vara sparsam med adverb och passiv-former, och annat som jag inte vet hur jag ska ställa mig till.

Som det här med att bjuda in andra under skrivprocessen. King förordar att man skriver hela sitt råmanus med stängd dörr. Därefter bör man låta det ligga i ett antal veckor, innan man läser igenom med kritiska ögon och redigerar. Sedan kan man öppna dörren till skrivarlyan och skicka till testläsare för att få höra andras åsikt.

Jag hade tänkt att följa det rådet någotsånär, och åtminstone skriva klart hela storyn innan jag låter någon läsa. Men när min syster igår frågade om hon fick läsa, ändrade jag mig på stående fot. Hon, tillsammans med mamma, bror och morbror, har under de senaste åren utgjort mitt lilla skrivarsällskap. Vi har utmanat varandra, skrivit, delat, kommenterat och peppat. Det är jättemycket värt, och jag känner mig bortskämd som har så många skrivande personer inom den närmaste familjen. Syrran och jag har till och med skrivit ett bokprojekt tillsammans, så jag släpper in henne i läsningen redan nu. Trots att karaktärer säkert kan heta olika saker på olika ställen, trådar hänger lösa och språket på sina ställen är klyschigt och platt. Tack för att du vill läsa!

0 visningar