Bekvämt googlande vs “riktig research”?

När jag skrev mitt förra manus grävde jag verkligen där jag stod. Huvudkaraktären är lärare, precis som jag. Svensklärare, till och med. Dessutom bor hon i samma kommun som jag (en futtig pendeltågsstation bort). Nu är det inte så att min huvudkaraktär ÄR jag – verkligen inte. Jag är inte det minsta intresserad av att skriva självbiografiskt, tvärtom tycker jag att tjusningen med skrivandet till stor del handlar om att hitta på. Men förutom att storyn krävde att hon skulle vara lärare, besparade det mig en väldig massa jobb. Är det något som jag inte behöver researcha, så är det hur det är jobba som lärare i svensk skola.

Till viss del handlar det här valet om bekvämlighet och tidsbegränsningar. Det jag har behövt kolla upp har jag oftast kunnat söka mig till med Googles hjälp, behändigt och smidigt direkt från skrivhörnan. Men delvis handlar det också om ett inre motstånd, och en osäkerhet som hänger ihop med att jag inte är författare. Jag är en person som skriver, och i allra bästa fall kan jag kalla mig författare i framtiden, men nu? Nej, det skulle kännas förmätet att ringa upp, säg, en flygledare, för att ställa frågor om hur en flygledares arbetsdagar ser ut. Får man ta upp en främmande människas tid utan andra skäl än ens egen hobby?

Jag vill minnas att det här togs upp i Skriv en bestseller i något eller några avsnitt. Kan det ha varit när Simona Ahrnstedt var gäst? Jag har ett minne av att hon (annars var det en annan klok person, kanske Ninni eller Caroline) pratade om hur människor ofta blir glada när de får frågan om att bli intervjuade i research-syfte. Att många faktiskt vill prata om sig själva och det de gör. Det stämmer, tror jag. Det stämmer mycket bättre än mina egna jante-känslor.

I nästa manus har jag tagit ett litet kliv utanför min egen zon. Huvudkaraktären är sjuksköterska, precis som… hrm, min man. (Men hur lat ÄR du, undrar kanske någon nu. Svar: Mycket. Lat och bekväm.) Men det är i alla fall ett litet steg. Och jag funderar på om jag ska våga mig iväg på ett studiebesök någon gång. Vara där och iaktta, anteckna och studera. Kanske till och med intervjua någon av min mans kolleger. (Honom själv frågar jag ut hela tiden, men jag tror att jag kanske vill ha något mer perspektiv. Om jag lyckas ta mod till mig kanske jag ber om en kvart med en av hans kvinnliga kolleger).

Hur ser ni på research? Bokar ni in studiebesök och intervjuer? Eller läser ni er till det ni behöver?

Jadå, det ska nog bli ett skrivpass av det här också… 🙂

0 visningar

Senaste inlägg

Visa alla

När hobbyn blir jobb

Skrivandet är i grund och botten min hobby. Det är något jag ägnar mig åt eftersom jag gillar det så mycket. Har svårt att låta bli, helt enkelt. Om jag inte hade tyckt om det hade jag inte lagt en st

Redigeringssommar

I mitten av maj träffade jag min förläggare i Gamla stan för att fira med bubbel och samtidigt ha manusgenomgång. Och nej, det var inte alls tråkigt! Tänk om jag hade vetat det för ett år sedan. Vi pr