Breaking the rules

Ett vanligt råd när det gäller jakten på testläsare, är att vända sig till personer som man inte känner särskilt väl. Risken att närstående personer inte riktigt ska våga lyfta fram mindre briljanta saker med manuset påpekas med ett varningens finger.

Vem blev då den första att läsa mitt manus? Mamma. Med tanke på ovanstående råd borde det ha varit ett tämligen dåligt val, men i mitt fall var det självklart.

Dels är hon själv en skrivande person (publicerad i en antologi, dessutom!). Dels är hon snabb, uppmärksam och uppriktig – på bara några dagar fick jag tillbaka manuset med markeringar om små faktafel/slarvfel/fel tidsangivelser osv. Därtill kommentarer om ett par lite större förbättringsförslag, bland annat en tråd som inte är helt konsekvent. Pepp? Ja, såklart, det också. Men i ärlighetens namn kan jag tycka att det också behövs i det här skedet. 🙂

Vardagen ser väldigt annorlunda ut nu jämfört med före årsskiftet. Det är riktigt roligt att jobba igen, men jag vill verkligen se till att få in skrivtid också. Planen nu närmast är att gå igenom manuset efter den respons jag fått, för att sedan skicka ut det till testläsare som jag inte känner, helt enligt regelverket. Det blir också spännande!

0 visningar