Chick lit – tramsigt och korkat eller träffsäkert och klokt?

“Chick lit, från chick (i betydelsen ung kvinna) och lit (litteratur), en litteraturgenre som skildrar livet för storstadskvinnor i 20- och 30-årsåldern, även om det finns undantag. Oftast är böckerna skrivna av kvinnor och riktar sig till kvinnor. Rollfigurerna är inte sällan överanalyserande unga kvinnor som söker perfektion, vare sig det är att hitta en partner, ett jobb eller en lägenhet.”

Så definierar wikipedia genren chick lit. I mina öron låter det både tramsigt och tråkigt. Vill man bli ytterligare avskräckt finns det fler definitioner att hitta. Bibliophilia skriver:

Chick lit associeras även med konsumtion, dyra kläder och skor, och ytlighet, smink och skönhet. Böckerna har ofta rosa eller lila omslag; illustrationer av snyggt klädda kvinnor, skor, väskor eller smink; eller så pryder författaren själv omslaget. Romanerna behandlar kärlek och relationer, hjältinnorna är ofta lite vimsiga och trots sin ålder har de inte riktigt hittat rätt i livet, med varken jobb eller kärlek.

Här känner jag att det hamnar väldigt långt från mig själv. Visst, jag klär mig gärna i något jag tycker är fint. Att handla kan absolut vara trevligt. Men en värld där konsumtionen, ytligheten och märkes-sakerna står mer eller mindre i centrum? Nej. Det kan jag knappast ens relatera till, och om det var hela sanningen om chick lit-genren skulle jag också skriva under på kritiken som då och då kommer fram – den som menar att det är en ytlig och fördummande genre.

Jag vill inte ge bilden av att det jag skriver är tramsigt och korkat. Såklart. Hellre träffsäkert och klokt.

Borde jag låta bli att säga att det är chicklit jag skriver? Kanske skulle feelgood beskriva mina texter bättre? Lektören som läste för förlaget jag har kontakt med, kallade mitt manus för “en fin, fartfylld feelgood”. Lektören som jag vände mig till under min egen redigering, skrev bland annat: “De romantiska trådarna i handlingen är ju som klassisk feelgood”.

Egentligen spelar det ju inte så stor roll vad man väljer att kalla det. Chicklit, feelgood, underhållningsroman eller relationsroman – alla dessa etiketter skulle jag kunna sätta på mina berättelser. Anledningen till att jag har använt mig av chicklit-begreppet, är främst för att det känns mer specifikt än feelgood – att det är avgränsat vad gäller den kvinnliga huvudkaraktären, hennes personliga utveckling och hennes kärlekshistoria. Det här tänker jag när jag tänker chicklit:

  1. Kvinnlig huvudperson

  2. Kärlek, jobb och vänner/familj i fokus

  3. Humor

Jag inser att det finns chicklit-böcker som innehåller många dyra märkesväskor också, men måste mina texter göra det för att höra till genren? Och, kanske ännu mer intressant, måste jag gilla alla böcker i den genre jag själv menar att jag skriver i?

Givetvis inte, det vore ju väldigt konstigt. Vulpes Libris skriver om kärleken till genren, men lyfter samtidigt fram fem saker hon/de har väldigt svårt för (okej, “hate” är ordet som används) i samma genre: Sex, Stereotypes, Snobbery, Slapstick och Shopping. Den artikeln blev lite av en aha-upplevelse för mig. Jag gick från att fundera över att helt enkelt stryka “chicklit-karamell” från bloggens rubrik, till att inse att det är fullt möjligt att älska genren, utan att för den sakens skull älska alla böcker som hör till den. Självklart, kanske kan tyckas. Jag älskar choklad, det är bland det bästa jag vet. Vit choklad gillar jag inget vidare, dock. Men det gör inte att jag inte kan säga att jag älskar choklad.

Avslutningsvis citerar jag Write Divas, som definierar chicklit på ett betydligt mer uppfriskande, positivt sätt än svenska wikipedia:

More any other genre chick lit is a personal accounting of all things familiar to the shared experience of womanhood. It is a celebration of our lives, our heartbreaks, and our friendships.  Chick lit reminds us why it is an honor to be a woman, why our friends are the best and most constant thing to ever happen to us, and why we keep getting up each morning to face another day. It’s real. And what’s more, it’s a genre that expresses why our lives should be fearlessly experienced, laughed at, and never taken for granted.

0 visningar

Senaste inlägg

Visa alla

När hobbyn blir jobb

Skrivandet är i grund och botten min hobby. Det är något jag ägnar mig åt eftersom jag gillar det så mycket. Har svårt att låta bli, helt enkelt. Om jag inte hade tyckt om det hade jag inte lagt en st

Redigeringssommar

I mitten av maj träffade jag min förläggare i Gamla stan för att fira med bubbel och samtidigt ha manusgenomgång. Och nej, det var inte alls tråkigt! Tänk om jag hade vetat det för ett år sedan. Vi pr