Manuset, löpbandet och jag. Ett triangeldrama.

Jag har dragit av på takten lite, vilket mest beror på att jag har börjat träna. För tillfället är löpningen och jag inne i nyförälskelsefasen, det är riktigt kul att vara igång igen. Så till den milda grad att jag häromdagen tänkte tanken att sätta upp som mål att springa 100 mil under 2017. Haha! Det glömmer jag nog när nyförälskelsen har lagt sig och löpningen har börjat visa sina jobbiga sidor.

Det är intressant det här med tid, tycker jag. “Jag har inte tid” – jag är kluven till det begreppet. Jag menar, alla har tid. Lika mycket tid. Vi fyller den med olika saker, och olika många saker, men det är inte så att någon har fått nöja sig med tjugotimmarsdygn.

Men med det sagt så är det klart att jag förstår vad som menas med det där. Som nu – jag har inte lika mycket tid att skriva längre, eftersom jag har lagt den tiden på något annat. Det är sannerligen inte alltid lätt att prioritera. Kanske ska jag ändå sätta mig och plita ner några mål för 2017?

0 visningar

Senaste inlägg

Visa alla

När hobbyn blir jobb

Skrivandet är i grund och botten min hobby. Det är något jag ägnar mig åt eftersom jag gillar det så mycket. Har svårt att låta bli, helt enkelt. Om jag inte hade tyckt om det hade jag inte lagt en st

Redigeringssommar

I mitten av maj träffade jag min förläggare i Gamla stan för att fira med bubbel och samtidigt ha manusgenomgång. Och nej, det var inte alls tråkigt! Tänk om jag hade vetat det för ett år sedan. Vi pr