Med risk för att låta krass

Jag har ju haft en ganska utförlig synopsis under skrivandet, med de stora trådarna i stora drag – scener, karaktärers utveckling, vändpunkter osv. Men det finns en ganska stor grej som jag hittills har lämnat öppen. Och nu när jag närmar mig slutet så måste jag bestämma mig.

Jag har tänkt ett tag att det kanske är bra att jag inte har bestämt allt, att jag inte vet utgången helt och fullt. Att jag blir mer som en läsare som också är nyfiken på hur det ska bli. Låta karaktärerna visa vägen, så att säga.

Men sanningen att säga har jag lite svårt för det här med att lämna över makten till karaktärerna. Att se sig själv som berättelsens tjänare, som bara känner in och skriver ner, som om berättelsen var en helig skrift. Nja, nog för att det finns magiska ögonblick i skrivarlivet, men mitt manus är ingen helig skrift. Och nu börjar det bli hög tid för mig att gå in och bestämma hur det ska sluta.

0 visningar