Min spretiga synopsis-fläta (eller: det sköna med att planera)

Jag har en föreställning om att jag gillar att planera. Åtminstone tycker jag att det är skönt att HA planerat. Exempelvis har vi sedan några veckor tillbaka börjat med veckoplanering av middagarna, vilket är extremt skönt då vi slipper de där grubblerierna som annars alltid kommer krypande senast vid fyrasnåret varje dag. Vad ska vi äta idag då? Öh… Vad har vi hemma? Kanske… nej just ja, det åt vi i förrgår. Ja, okej, men här har vi tre potatisar och två bitar laxfilé… om någon kilar iväg och handlar fem potatisar till och några fiskpinnar till barnen att komplettera med? Nej, som sagt. Nu ska här planeras. Så mycket lättare att bara kasta en blick på menyn, ta fram de redan inhandlade varorna och börja laga.

Lite samma känsla får jag när jag har avslutat en scen eller ett kapitel och tänker: Jaha, hur var det sedan då? Och så öppnar jag planeringsdokumentet och läser några stolpar som jag har krafsat ner. Då går det ofta hyfsat lätt att fortsätta skriva, och jag kommer snabbt in i hur jag har tänkt mig det hela.

Planeringsdokumentet, min spretiga synopsis, har jag lagt ner ganska mycket tid på. Jag började med att skriva ner händelseutvecklingen för varje “tråd”: Jobbtråden, familjetråden och, såklart, kärlekstråden. Därefter klippte och klistrade jag (fortfarande i word). Jag gav varje tråd en egen färg, och sedan försökte jag fläta ihop dem så att varje tråd följde sin egen utveckling, men varvades med de andra på ett bra sätt. HUR bra vet jag inte än – det återstår att se när råmanuset är färdigt.

Vissa saker ändrar jag redan nu, under skrivandets gång. Nya idéer dyker upp, ibland för att komplettera de tidigare, ibland för att ersätta dem. Nya karaktärer, nya detaljer, nya samband. Därav en något spretig fläta. Men som sagt, planen är att få ihop det till slut.

0 visningar

Senaste inlägg

Visa alla

När hobbyn blir jobb

Skrivandet är i grund och botten min hobby. Det är något jag ägnar mig åt eftersom jag gillar det så mycket. Har svårt att låta bli, helt enkelt. Om jag inte hade tyckt om det hade jag inte lagt en st

Redigeringssommar

I mitten av maj träffade jag min förläggare i Gamla stan för att fira med bubbel och samtidigt ha manusgenomgång. Och nej, det var inte alls tråkigt! Tänk om jag hade vetat det för ett år sedan. Vi pr