När Gud stänger en dörr kanske man hittar ett fönster/en kattlucka/en spricka i panelen.

Tusen tack för varma, peppande kommentarer! Återigen tänker jag på hur fin den är, den här gemenskapen. Den digitala, ganska sporadiska kontakten som ändå betyder så mycket.

Jag skickade ju i

Jag känner ju när jag skriver det här, att det är helt fantastiskt. Magiskt. Men den håller i sig, den där avvaktande skjuta-upp-firandet-känslan.

Hur som helst. Eftersom jag fick feeling häromveckan och drog igång en ny redigeringsvända på eget bevåg, funderar jag på att jobba färdigt med den och be att få skicka in den nya versionen inom kort, bara för att se vad de tycker.

Men en sak är klar – har man fått in en fot  minsta lilla tå, är det inte läge att dra sig tillbaka.

0 visningar