När hobbyn blir jobb

Skrivandet är i grund och botten min hobby. Det är något jag ägnar mig åt eftersom jag gillar det så mycket. Har svårt att låta bli, helt enkelt. Om jag inte hade tyckt om det hade jag inte lagt en stor del av senaste föräldraledigheten på att skriva utkastet till Som en öppen bok. Jag hade inte heller harvat mig igenom alla redigeringsvändor, samtidigt som refuseringarna smattrade i inboxen, det är ett som är säkert...


Men - boken gavs ut på förlag, jag skrev så småningom avtal på nästa bok, och hobbyn fick därmed mera skepnaden av ett jobb. Inte alls att likna vid vanliga brödjobbet, lärarjobbet, men ändå - det finns både rättigheter och skyldigheter nu. Jag får royalty och en massa proffsig hjälp av kunniga människor, men jag förväntas också leverera enligt uppsatta deadlines. Allt det här är fortfarande så pass nytt för mig, och för inte så längesedan var det en (kändes det som) ouppnåelig dröm, så än så länge ser jag bara deadlines och förväntningar som en lyx, något hedrande.


Men ibland tänker jag på hur det kommer bli framöver, om jag fortsätter att skriva böcker (det hoppas jag att jag gör!). Jag vill så gärna hålla kvar känslan av att jag gör det jag gör för att jag älskar det. Än så länge får jag i alla fall säga att det går bra - jag har en redigeringsplan för hela sommaren (där perioderna med manuset i och för sig lättas upp med lediga perioder där emellan, när redaktören har manuset). Hur som helst är det mycket fokus på boken i sommar, men det känns inte betungande eller jobbigt. Inte det att jag behöver sätta av tid, alltså -självklart kan själva redigeringen kännas tung stundtals, när det är någon särskild knut jag behöver lösa osv.


Det blev rörigt detta, men om jag ska komma till något slags slutsats, så är det väl denna: Det är fortfarande väldigt roligt att skriva, jag hade gjort det även om jag inte fick betalt och blev utgiven, och jag hoppas att det fortsätter så. Snart går manuset tillbaka till redaktören igen, sedan återstår sättning och korr. Spännande!