Nu börjar det!

Photo by Matthew Sleeper on Unsplash

Jag minns att det var samma sak innan jag började skriva på mitt första manus. Jag planerade, funderade och planerade. Gick runt och tänkte, tog mig tid, skrev ner lösa planer som så småningom blev till mer strukturerade planer. Startsträckan var med andra ord ganska lång innan jag kom till den punkten då det var dags att börja skriva råmanus på allvar.

Samma sak nu. Jag har planerat järnet. Förra gången jag hade satt punkt för synopsis och färgfläta och karaktärsbeskrivningar och försökte börja på råmanuset, minns ni kanske hur det gick. Det låste sig. Istället hittade jag en annan väg ut – jag byggde helt enkelt på mitt synopsis. En stor fördel med att befinna sig i det där planeringsstadiet är, som jag ser det, tryggheten och kravlösheten det innebär. Jag kan testa och trixa lite som jag vill. Inga krav på språk, stil eller gestaltning. Risken är bara att jag blir lite för bekväm i det där stadiet. Jag vågar inte släppa taget om mitt trygga synopsis och kasta mig ut i råmanuset och därmed börja klampa runt i den orörda snön. För på planeringsstadiet är manuset orörd snö. Det kan fortfarande bli det bästa jag skrivit. Det kan fortfarande bli perfekt (ha!). Men så fort jag börjar skriva ändras ju det där. Det är ofrånkomligt att skriva ett råmanus utan onödiga upprepningar, bitvis krystad dialog och logiska luckor.

Igår kväll släppte jag i alla fall taget. Med utgångspunkt i mitt utbyggda synopsis började jag skriva på kapitel ett. Det gick inte snabbt. Jag satt mer eller mindre och klämde ur mig vartenda ord. Men vet ni vad? Det var så fantastiskt roligt! För om planeringsstadiet är tryggt, så är råmanus-stadiet spännande. Det är här den strukturerade ordningsvakten får stå åt sidan för inspirationen, kreativiteten och känslorna. Först nu börjar berättelsen på allvar.

Trevlig helg!

0 visningar