Om att inte göra det för lätt för sig

Igår var jag på jobbet, eftersom treorna hade sitt utspring. Vita små klänningar, blanka ögon och vidöppna framtider. Ibland funderar jag över mitt yrkesval. Många har kanske hört och läst om lärarutbildningen – inte bara att den för många är lätt att ta sig igenom, utan också att “vem som helst” kan komma in.

Man känner sig inte bara stolt när man klarar av en sådan utbildning.

Det är något särskilt i att ha gjort något utmanande. Det kan såklart innebära helt olika saker för olika personer, men ni vet den där känslan: Jag gjorde det!

Jag säger inte att det är lätt att vara lärare – absolut inte. Åtminstone inte att vara en bra lärare. Men att ta sig dit är för många, i ärlighetens namn, inte särskilt oöverstigligt.

En av alla saker som lockar med skrivandet – en som jag inte hade med på listan i det första inlägget – är att det är utmanande. Jag tror att de flesta mår bra av att växa, utnyttja sin potential, försöka och utvecklas. För någon kanske det handlar om att ta sig igenom en utbildning, för en annan att springa ett marathonlopp. För mig handlar det just nu om att försöka få ihop de där 80000-90000 orden, och sedan försöka omvandla dem till ett sammanhängande, spännande manus.

Oavsett vilket mål man sätter upp, är den där känslan något alldeles extra. Jag gjorde det! Eller som studenterna vrålade igår: Fy * vad vi är bra!

0 visningar