Om fint och fult och att ursäkta sig

“Passar bra i hängmattan eller på stranden!”

“När man bara vill ha något underhållande…”

Eller den gamla klassikern “ja”, *nervöst skratt*, “den är helt okej faktiskt… för att vara en SÅN bok menar jag!”

Chick-lit, feel-good, romance med flera genrer – de där som alltid måste ursäktas, ni vet. De där som man inte bara kan ge omdömet “Å SÅ BRA!”, utan att samtidigt lägga till något som tar udden av den där positiva reaktionen. I hängmattan, alltså. När man är lite trött för Svetlana Aleksijevitj.

Den där fina litteraturen då? Hemsöborna, passar den bäst att läsa på en hård och obekväm pinnstol? Och Kafka, var läser man honom – på en halt pall i ett kallt rum? För det får ju liksom inte bli för mysigt och trevligt och… underhållande.

För mig är underhållande litteratur något väldigt positivt. Därmed inte sagt att jag inte kan uppskatta annan litteratur också, klassiker med mera. En del av dem alltså. Selma Lagerlöf slukar jag gärna (och underhålls av…), August Strindberg står jag inte ut med. Finlitteratur eller inte, det handlar fortfarande om tycke och smak.

Och visst, det finns böcker som förtjänar att läsas i rent allmänbildande syfte. “Passar perfekt i skolbänken”, kanske man skulle skriva på dem. Men får jag välja fritt efter en dag full av måsten, tar jag helst en sådan där hängmattsbok som jag kan drömma mig bort i.

0 visningar

Senaste inlägg

Visa alla

När hobbyn blir jobb

Skrivandet är i grund och botten min hobby. Det är något jag ägnar mig åt eftersom jag gillar det så mycket. Har svårt att låta bli, helt enkelt. Om jag inte hade tyckt om det hade jag inte lagt en st

Redigeringssommar

I mitten av maj träffade jag min förläggare i Gamla stan för att fira med bubbel och samtidigt ha manusgenomgång. Och nej, det var inte alls tråkigt! Tänk om jag hade vetat det för ett år sedan. Vi pr