Om rimliga krav och mätbara mål

70 000 förra veckan? Nej, det fanns inte en chans. I början av veckan tuffade det på ganska bra, men mot veckoslutet, då jag hade ungarna ensam både dag- och nattetid, var jag alldeles för trött. Det är nog en av mina styrkor, att jag utan dåligt samvete eller måsten som pockar på kan parkera mig i soffan en hel kväll med glass och underhållnings-TV. Det må låta mer som laster och lathet än en styrka, men jag bromsar hellre för tidigt än att pressa mig för långt. Man måste vara lite snäll mot sig själv.

Men 65000 har jag passerat, och nu har ett skrivartillfälle dykt upp igen. Ibland kan jag känna att det blir en konstig fixering vid antal ord – det är ju till syvende och sist inte ordantalet som avgör när manuset är klart – men i brist på andra måttstockar har det funkat som ett sätt att beta av delmål för mig, ett konkret bevis på att det går framåt.

6-7 avsnitt/scener kvar, tror jag. Nu är det dags för skolavslutning.

0 visningar