Scrivener, barnsliga känslor och delmål

Jag har hämtat hem testversionen (30 dagar gratis) av Scrivener, och håller som bäst på att klicka runt och lära mig. Hittills verkar det lovande, måste jag säga! Organiserat, strukturerat, genomtänkt, överblickbart… skrivinspirationen kommer över mig bara jag tittar på de välordnade listorna och flikarna. Tanken är att börja skriva in planeringen för manuset där, och därefter avgöra om jag vill köpa programmet eller inte. Återstår att se om jag kan hantera digitala post-its med större framgång än jag gör med fysiska!

Det här med att ha manuset hos förlag (och redan ha blivit refuserad) gör den klassiska skriv-schizofrenin sju resor värre. Även i vanliga fall pendlar man ju mellan hopp och förtvivlan, självförakt och hybris. Men nu är dalarna värre, sådär så att jag stundtals tycker att det är lite skämmigt att ha skickat in det. Av och till känner jag mig också som en lättstött, tjurig femåring (typ skyll er själva då, dumma förlag som inte fattar bättre!). Det här är inget jag är stolt över att redogöra för, och det är ingen känsla jag vill bejaka, men den finns där ibland. Sedan fattar jag ju att förlagsfolket är kunniga och kompetenta och inte är ute efter att såga mig personligen, det gör jag ju. I teorin. Och jag fattar också att det jag har skrivit inte är så uselt att förläggarnas ögon har tagit skada av att ögna igenom det. I teorin fattar jag det också.

Hur som helst, mitt i dessa känslosvall blir det inte alltid jättemycket skrivet. I mina lättstötta stunder tycker jag att världen får klara sig utan mina chicklit-karameller, så att jag kan nöja mig med att titta på TV och äta godis.

Men. Jag vill ju skriva, egentligen. Såklart. Därför tänker jag att det är läge för ett delmål. Genomförbart och avbockningsbart så att det blir något gjort i den här skrivstugan.

Jag har ju skrivit 162 (sic!) ord. Anledningen till att det inte har blivit fler är att jag känner att jag behöver planera mer. Målet blir därför att få synopsis och karaktärsskisser klara till den 15/9. Så klara de nu blir så här i början – åtminstone så att jag kan börja på ord 163 och bygga vidare på råmanuset därifrån.

1 visning

Senaste inlägg

Visa alla

När hobbyn blir jobb

Skrivandet är i grund och botten min hobby. Det är något jag ägnar mig åt eftersom jag gillar det så mycket. Har svårt att låta bli, helt enkelt. Om jag inte hade tyckt om det hade jag inte lagt en st

Redigeringssommar

I mitten av maj träffade jag min förläggare i Gamla stan för att fira med bubbel och samtidigt ha manusgenomgång. Och nej, det var inte alls tråkigt! Tänk om jag hade vetat det för ett år sedan. Vi pr