Skriva + småbarn = sant

Då och då tas diskussionen upp: Kan man kombinera småbarnsliv och skrivande? Och i  så fall, hur gör man för att få någonting gjort, någonsin? Mina barn är 7, 4 och 2 år, och jag förstår till fullo att man ställer sig frågan. När sömnen har varit upphackad under sju års tid, och dagarna är fyllda av kladdiga fingrar, vetgiriga och upprepande frågor, toalettassistans, mat-tjat och “mamma bääääja” är det lätt att inse varför frågan ställs. Hur gör man?

Men jag tänkte att jag skulle vända på myntet och avslöja fördelarna med att kombinera föräldraskap och författande. För de finns faktiskt, och jag tycker att de lyfts fram oproportionerligt lite jämfört med nackdelarna.

  1. Småbarn gör dig effektiv. Allra mest spädbarn, skulle jag säga. Spädbarn ska matas, rapas, bytas på, vaggas och vyssjas. I bästa fall får man ett uppehåll när bebisen sover, innan allt börjar om igen. Och eftersom det inte går att veta hur lång sovstunden blir, lär man sig att blir effektiv.

  2. Småbarn gör dig bättre på att prioritera – av redan nämnda anledning. Vad ska den lilla sovstunden utnyttjas till idag? När barnet vaggas till sömns skapas närmast automatiskt en lista i punktform i huvudet, att ta tag i när (om) du lyckas lägga ner barnet i sängen utan att väcka det. Sedan är det bara att köra så det ryker.

  3. Småbarn är bra för kreativiteten. Var får de allt ifrån? Lustiga frågor, förskoleanekdoter som av allt att döma är kryddade med ett visst mått av egna fantasier, och de mest påhittiga lekar. Att vistas bland sådana fantasifulla människor är bra för den egna kreativiteten!

  4. Småbarn håller dig hemma på kvällarna. Här talar jag (liksom i alla punkter) för mig själv – det finns säkert de som är ute mycket mer, som turas om med en annan förälder att vara hemma respektive åka iväg på saker, eller som har en nanny eller en annan lösning. Men jag är hemma på kvällarna, med väldigt få undantag. Och eftersom jag enligt punkt 2 är en mästare på att prioritera, skjuter jag upp det där Netflix-serieavsnittet till en annan kväll och lägger den tid jag faktiskt har på att skriva.

Om nerverna tillåter kan man låta barnen gå loss med varsin bunke och några ingredienser från skafferiet medan man pysslar med sitt manus. Sedan skickar man ut dem i snön. (Vi har en innergård, från vilken barnen inte kommer ut – som en rastgård för fångar, kan man säga. Mycket behändigt).

1 visning

Senaste inlägg

Visa alla

När hobbyn blir jobb

Skrivandet är i grund och botten min hobby. Det är något jag ägnar mig åt eftersom jag gillar det så mycket. Har svårt att låta bli, helt enkelt. Om jag inte hade tyckt om det hade jag inte lagt en st

Redigeringssommar

I mitten av maj träffade jag min förläggare i Gamla stan för att fira med bubbel och samtidigt ha manusgenomgång. Och nej, det var inte alls tråkigt! Tänk om jag hade vetat det för ett år sedan. Vi pr