Utmaning antagen

Jodå, jag är kvar! Och jag läser era bloggar med intresse, men är periodvis dålig på att kommentera. Det blir några intensiva veckor av redigering nu – november ut, åtminstone. Det är sannerligen en utmaning. Jag ska ge mer utrymme åt… mycket. Samtidigt som man kan behöva komma in något snabbare i berättelsen. Hp:s reaktioner och känslor behöver förstärkas.

Jag har snart läst igenom hela manuset och kommenterat friskt i marginalerna. Det svåraste är att veta hur mycket nytt jag ska trycka in – hela scener, eller bygga ut de som redan finns? Dessutom behöver jag ta mig en rejäl funderare på den första delen av manuset. Nu när jag närmar mig slutet, märker jag själv att den delen är bättre. Jag måste få till samma röst och stil redan från början, och dessutom tänka igenom dispositionen ordentligt för att dra in läsaren på bästa möjliga sätt.

En utmaning, som sagt. Men just utmaningen är en av de saker jag gillar allra bäst med skrivandet. Det ska inte vara för lätt. Precis som en löprunda – målgången är mest tillfredsställande om man har hunnit bli svettig, andfådd och trött och frågat sig själv “kommer jag att fixa detta?”

Då och då tänker jag så om manuset också. Men min övergripande inställning, den som jag inte tillåter att påverkas av dagsform och humör, är att jag kommer att fixa detta.

Fattas bara.

Jag high-fivar dottern under senaste loppet!

0 visningar